En snabb summering av en spännande Summit

I maj, i ett spännande samarbete mellan Ulster University, The Oxford Cultural Collective och Casa Ratiu hölls Regenerative Hospitality Summit i Rumänien. Välbekanta, för företagen på Sveriges arktiska resmål, Anna Pollock var en av initiativtagarna, tillsammans med Bill Reed och Donald Sloan. Alla tre välkända namn inom det som numera kallas en regenerativ rörelse.

Från utsidan är Casa Ratiu en alldaglig byggnad. Men ju längre in i huskroppen du kommer ju större transformation. Ett hus som på alla sätt är perfekt för intressanta diskussioner. För formatet som Donald Sloan, från The Oxford Cultural Collective tillsammans med Universitet i Ulster, skapat är ett diskussionsforum snarare än en typisk konferens med föreläsningar. Under den första dagen lade Bill Reed, grundare av Regenesis, och Anna Pollock, grundare av Conscious Travel, tillsammans med Donald Sloan fundamentet för dessa diskussioner genom att beskriva vilka principer och tillämpningar som ett regenerativt värdskap kan vila på. Frågeställningar för veckan inkluderade: Vad menas med att vara regenerativ? Hur rör vi oss från att extrahera värde till att addera värde? Hur skapas en djup samhörighet mellan människa och plats, människa och natur? Hur uppnås meningsfulla samarbeten, som också adderar? Och till sist: Vad är potentialen i regenerativ besöksnäring. Eller som Bill Reed frågade: Hur slutar vi se på världen och människor som mekanismer. När börjar vi bygga samhällen snarare än ekonomier?

Språket utmanar

En av de första sakerna som går att ta med sig är utmaningen i språket. Till exempel ordet ”hospitality”. I engelskan innefattar ordet både värdskap och besöksnäring, medan svenskan särskiljer, eller får ha två ord, för uttrycket. Vi pratar dels om värdskap, dels om besöksnäring. Där värdskap handlar om bemötandet, medan när vi pratar om besöksnäring så blir det snart en fråga om business. I grunden är ”hospitality” snarare ett både och, och en ”värdskapsnäring”.

– Ja, hospitality är ett av de där orden jag skulle vilja ha i svenskan. Något som ger bilden av både värdshus och sjukstuga på en och samma gång. Att ta hand om, bry sig om och vårda de gäster som du möter, säger Håkan Stenlund, Content Manager hos Swedish Lapland Visitors Board. Innan han fortsätter:

– Men jag åkte ju också hit för att få lite nya ord och tankar kring det regenerativa och det har jag verkligen fått.

– Det är så otroligt enkelt att fastna i en egen värld. Speciellt som nu, när vi nu jobbat med agendan Care for the Arctic – it’s our home och då nästan hamnat i en liten bubbla. Men ska vi, både som näring och som samhälle, ta ett kliv mot en framtid där vi adderar till platsens bästa, i stället för att vi bara tar, så behövs också en ny story.

”Allt börjar med jorden, det som vi har våra fötter och händer i”

Förutom Anna Pollock, Donald Sloan och Bill Reed så var flera av Summitens deltagare engagerade för att hjälpa till med inspiration för de fortsatta diskussionerna. Dess samtal leddes av Donald och adderade många nyheter eller överraskningar. De övergripande frågeställningarna om principer och tillämpningar togs dessutom in i olika teman för dessa diskussioner. Finns det en regenerativ platsutveckling? Vad är regenerativa livsmedelssystem? Och när det gäller utbildning i värdskap och besöksnäring, är dessa regenerativa? Hur designas utbildningsytorna?

– Som alltid i sammanhang som dessa så blir man utmanad. Innan jag åkte trodde jag att frågorna kring platsutveckling skulle vara det som engagerande mig mest, säger Camilla Bondareva, Head of Brand Communication hos Swedish Lapland Visitors Board, innan hon fortsätter:

– Men så var det snarare i matförsörjningsfrågan som jag kände den starkaste utmaningen. För allt börjar med jorden, det som vi har våra fötter och händer i.

Skye Gyngell, från Heckfield Place i London och Michelle Shirlow från rörelsen Food NI (Nordirland) var två inspiratörer omkring mat. Michelle berättade om hur Nordirland aktivt arbetat med små producenter för att stärka resmålets varumärke och självbild.

– Helt plötsligt, när vi började vara med i tävlingar inom mat- och dryckesproduktion och dessutom vinna dessa, så växte ett kollektivt självförtroende.

– Och inte blev det sämre när vi blev Food destination of the Year, sa Michelle Shirlow med ett skratt.

Att tillföra snarare än att bevara

En rörelse bortom ordet hållbarhet, där hela idéen blir att tillföra snarare än bevara, ger mängder av tankar kring den egna platsen. I Europa är natur närmast hårdvaluta – och dessutom ofta hotad – medan natur i Sveriges arktiska resmål nästan är något vi tar för givet. Istvan Szabo, från Foundation Conservation Carpathia berättade om ett arbete utsatt för illegal skogsskövling och misstro från lokalbefolkningen när det gäller att skapa ett ny stor Rumänsk Nationalpark. Eugen Vaida, från The King’s Foundation i Rumänien, berättade också om detta ständiga arbete med att verka tillsammans med lokalbefolkningen. Att skapa en gemensam känsla av syfte. (Bland annat i det fantastiska projektet The Ambulance of Monuments, som är värt en googling).

– I små samhällen finns det självklart lagar och regler att hålla sig till. Men dessutom finns det oskrivna lagar och dessa oskrivna lagar är nästan alltid viktigare.

– Exempelvis om du som stadsbo flyttar in till en rumänsk småort och du köper, eller tar med dig, en modern sopkvast kan det hända att du aldrig kommer in i bygemenskapen. Eftersom en del byar finner en enorm stolthet i de kvastar som de tillverkar av ris och rot. I och för sig väldigt ineffektiva kvastar, men kvastar som ändå är byns fundament och historia.

Eugen Vaida pratade mycket om lokal kunskap och den territoriella intelligens som skapats på platsen över tid. Dylik kunskap finns även i Sveriges arktiska resmål. Självklart finns här det samiska, ursprungsfolkets starka kunskap och tradition. Men här finns också andra lokala kunskaper, eller annan territoriell intelligens. I Tornedalen ligger inte patabyggen utspridda var som helst. Bybornas kunskaper om var det går att håva fisk har gått i arv. På alla sätt finns ett lokalt arv, närmast i varje dalgång, att förvalta. I alla olika kulturer har specifika konstformer vuxit fram. Camilla Bondareva, säger till sist:

– Det är så enkelt att hamna i ett tankemönster om att allt måste ske så snabbt. Men drömmen om en quick-fix för framtidens utmaningar finns inte.

– Så när en av Englands mest framgångsrika restauratörer, Skye Gyngell, pratade om jordmån och tid som de viktigaste orsakerna för framgången med Heckfield Place – förutom att göra arbetet förstås – så var det jordmån och tid. Och det Skye menade var att de jobbat med naturens egen tid, i takt med naturen. Det kändes befriande.

Vill du läsa mer? Spana in länkarna nedan

Blir du nyfiken på Anna Pollock? Läs mer om henne här.

Här kan du läsa mer om den arktiska agendan Care for the Arctic – it’s our home